Styrkelyftens historia

Styrkelyft från och med då

Här kommer en historisk inblick och “kort” sammanfattning i vår härliga sport Styrkelyft.  Nästan all verksamhet börjar med det enkla för att utvecklas till något större. T.ex. IKEAs grundare Ingvar Kamprad började med att sälja prylar via sin flakmoped. Dafgårds grundare Gunnar Dafgård började ungefär på samma sätt och idag är de bägge stora företag varav det ena är ett världsimperium. När Alexander Fleming 1928 odlade bakterier i olika laboriatoriebehållare råkade det bli mögel i en av dem. Istället för att bara kasta bort det upptäckte han att möglet hade dödat bakterierna. Möglet var av släktet peniccilluim och på så sätt hade han revolutionerat världen med penicillinet, en väldigt vanlig och välbehövlig medicin. När man kommer in i ett redan fungerande sammanhang kan det vara ganska intressant att veta hur allting började. 
Att mäta sin styrka, speciellt män emellan är en urgammal tradition och Brottning är en typisk sådan sport som anses vara en av de allra äldsta. 
Styrkelyft som sport började som så mycket annat antagligen i USA från något som kallades Odd lifts. I Odd lift (udda lyft) tävlar man i olika former av kraftmätning som delvis påminner om Strongman där bl.a. grenarna eller former av grenarna knäböj, bänkpress och marklyft ingår. Även idag finns att läsa om Odd lift på nätet och det verkar som att sporten fortfarande lever. Av dessa tävlingar med flera olika slags grenar baserade på olika grunder tog man ut tre verkliga styrkemätningar och förfinade dem för att nå fram till sporten Styrkelyft. 

I tyngdlyftningen som är en äldre sport ingick tidigare grenen press som var mer renodlat styrkebaserad där en stång skulle pressas ovanför huvudet. Grenen togs sedermera bort och nu gäller endast grenarna ryck och stöt. Det fanns såklart många starka personer i världen, men tyngdlyftning som baseras mer på en kombination av spänst, explosivitet, styrka och teknik passade inte alla optimalt. Även om tyngdlyftning och styrkelyft fortfarande skiljer sig åt så vet vi än mer idag att både explosivitet och teknik gör en styrkelyftare så mycket bättre än enbart råstyrka. 
Under 60-talet börjar en gymkedja I Sverige och så småningom börjar allt fler gym öppnas där styrketräning med bl.a. de moment som ingår I Styrkelyft utövas och säkerligen tävlades det mer internt i styrkelyftgrenarna. 
Internationellt börjar styrkelyft som utövande sport redan på 60-talet, även om det alltid funnits “kraftkarlar” av olika slag sedan urminnes tider. 

En medlem har lyckats hitta en dokumenterad tävling från 1958, nämligen från Jönköpings regemente A6 och Regementsmästerskapen i Tyngdlyftning, men enligt bilderna så är det tydligt att det egentligen rör sig om styrkelyft. Även resultattavlan vittnar om det då det står både bänkpress, knäböj och marklyft (se bild). Det verkar har varit under den varmare delen av året eftersom marklyftet görs utomhus. I början tävlade man nämligen i den ordningen att man började med bänkpress, men med tiden kom på att det blev bättre att ha bänkpressen mellan knäböj och marklyft. I knäböj var ställningen bakom lyftaren och stången lyftes av framåt, vilket var mer riskabelt, särskilt som stativet var tvådelat och inte I ett stycke. Man hade den första tiden också samma lyftordning som tyngdlyftning har, det så kallade “Dallassystemet”, där vikten höjs allt eftersom och samma lyftare kan få lyfta alla sina tre försök efter varann med ett antal muniter mellan varje lyft. När den roundsystemet kom I styrkelyft gick tävlingarna fortare och var framförallt mer gynnsamma för utövaren. I övrigt syns att det ser relativt lika ut som i nutid med resultattavla och lyftarflak. 
 

En tävling som pågick från 1969 ända in på 2000-talet var kanske den första känt utlysta styrkelyfttävlingen i Sverige nämligen Flugebymästerskapen. Tävlingen startades av en Hans Bonnevier som arrangerade tävlingen hemma i sin källare i orten Flugeby utanför Vetlanda i Småland. Tävlingen hamnade sedan i Vetlanda och till sist I Nässjö där den eran också avslutades. Styrkelyft som sport började utövas av alltfler i landet och man började organisera sig. Det första Riksmästerskapet (RM) i Styrkelyft gick av stapeln 1970 i Göteborg. 

1972 bildades det Internationella Styrkelyftförbundet (IPF), det Nordiska Styrkelyftförbundet (NPF) bildades 1975 och det Europeiska Styrkelyftförbundet (EPF) bildades 1977. Under 70-talet var Sverige tillsammans med bl.a. USA, England, Frankrike, Tyskland, Finland och Norge pionjärerna inom internationell tävlan i Styrkelyft. 
Efter att ha haft visst tävlingsutbyte mellan några länder och ett inofficiellt VM arrangeras i november 1973 det första officiella VM i Styrkelyft.

1975 blev styrkelyft en del av Svenska Tyngdlyftningsförbundet och därav kunde den första riktiga SM -tävlingen arrangeras. Eftersom samma förbund hade två olika idrotter varav det ena var en olympisk idrott och det andra växte mer, så blev det en del diskussioner om vart pengarna skulle gå. Tyngdlyftningen hade då flera framstående utövare med kända namn. Styrkelyft ville inte vara sämre och satsade alltmer på landslagen för att kunna visa upp framgångarna och därav få en större del av den ekonomiska kakan. Malmö AK arrangerade sveriges första SM I Styrkelyft. Från början tävlade endast män i samma ålderskategori, därefter har sporten utvecklats till mästerskap för kvinnor samt tävlan i olika ålderskategorier, numera har vi även styrkelyft I Special Olympics samt internationella Universitetsmästerskap. Genom åren har reglerna förfinats och arrangemangen har fått allt högre status med fler krav att tillgodose alla inblandade parter såsom ex. deltagare, publik och media. 

1975 var också det år då Sverige för första gången åkte med ett landslag och ett fullt sådant på 10 man till VM i Birmingham i England, förbundet stod för denna resa. Det blev inga individuella Svenska medaljer men likväl en bronsplats för laget, vilket blev en succé för sporten. Det gjorde att styrkelyft kunde mäta sig med tyngdlyftning i internationella framgångar, förutom att Styrkelyft inte var en OS-idrott. I VM listorna från -70 & -80 talen kan man se att det var USA som lade beslag på de flesta guldmedaljerna. Samma år arrangerades också NM I Styrkelyft I Åbo I Finland där Sverige deltog.

1976 finns en artikel i “Nya Kraftsport”, förbundets dåvarande tidning, där önskemål framkom att styrkelyft och tyngdlyftning skulle gå skilda vägar. Det skulle komma att ta ytterligare tjugo år innan det blev ett faktum. 

1977 bildas EPF I Åbo I Finland. EPFs främsta uppgift var att arrangera de europeiska mästerskapen. Vid bildandet deltog två svenska delegater, nämligen två bröder Georg och Arnold Boström från Stockholm. Arnold som deltog vid SM i Vedum 2019 i Veteran 4 -klassen tävlande för Södra TK, en eloge till Arnold som lyfter i den åldern och att dessutom ha varit med att starta EPF. Arnold var Generalsekreterare och kassör för EPF och även för IPF 1980 – 1986 då förbunden de första åren hade både gemensam president och administration.     
I Sverige startar också något av det allra viktigaste för de flesta idrotter, nämligen seriesystemet. Serien där bredden gör sig påmind under året med dess olika divisioner som verkligen främjar sportens liv och återväxt. 

1978 arrangeras det första EM:et i Birmingham, England där 63 lyftare från 11 nationer deltar. Sverige fick även här brons i lagtävlingen. Bästa lyftare blev finländaren Taito Haara i +110kgs klassen (kroppsvikt 140 kg) på 400 kg, 225 kg, 355 kg = 980 kg.
De första “Stora grabbars märke” delas ut till Ray Yvander nr. 45 och Ulf Morin nr. 46. Att numreringen är som den beror på att styrkelyft då delade market med tyngdlyftningen som startade med sin märkesutdelning redan 1945. 1978 tävlade man också i Landsdelsmästerskapen, Götaland, Svealand och Norrland, för första gången. Denna tävlingsform har senare tagits upp igen, men på den tiden fanns inte DM. 

1979 kan man finna det första damresultatet från SM registrerat då Ilona Bösze från Göteborg gjorde entré. Det var inte många damer som höll på med styrkelyft under de tidiga åren, men det skulle ändras allteftersom.   
 Samma år arranegrades EM I Styrkelyft i Huskvarna, där den nyligen bortgångne Ungdomsfondgeneralen Rolf Ullman var ansvarig för arrangemanget. Vid detta EM fick Sverige nio medaljer av tio möjliga varav tre blev Europamästare. 

1980 ersattes viktklassen +110kg med -125 kg och +125 kg. Detta var också första året med åldersklassen U-23, vilket numera heter Junior. Södra TK I Stockholm arrangerade tävlingen.
Till damernas VM I Honolulu på Hawaii tar sig den första Svenska dam för att delta på ett VM. Pia Grengman -75 kg får med sig en bronsmedalj tillbaks över Atlanten. 

1982 går det första RM:et för damer i Sverige då tävlingen ännu inte nått upp till SM status. Lyftare fans I sju klasser. Detta år blir också historiskt på så sätt att Sverige får sina första europa- och världsmästare genom Stefan. EM och VM gick samtidigt detta år i tyska München. Första mästare blir Stefan Nentis -67,5 kg, på 697,5 kg och andreman att bli mästare är Kenneth Mattsson (ordförande i Västra Götalands Styrkelyftförbund) -100 kg på 880 kg. Roger Ekström står som segrare i klass -125 kg på 857,5 kg.  

1983 är också ett särskilt år för Sverige, då arrangeras nämligen VM I Scandinavium arena i Göteborg. Arrangemanget blir lysande och TV sänder direkt varje dag med Christer Ulfbåge som kommentator tillsammans med Ove “Stålmusen” Nilsson som expertkommentator. Sverige tar bland annat tre guld på detta VM genom Göran Henrysson -60 kg, Kenneth Mattsson -90 kg och Lars Norén -125 kg. Göteborgaren och medarrangören Ove Eriksson som blev en långlivad och mycket omtyckt förbundskapten för Juniorlandslaget tog brons i -90 kg. 1983 arrangeras också det första Dam EM i Tyskland där 52 lyftare från 11 nationer deltar. Bästa lyftare blir Nedeländskan Tina Woodley -56 kg på 150 kg, 87,5 kg, 180 kg = 417 kg. Det första Lag SM I Styrkelyft för herrar vinner Borlänge AK följt av Stockholms-Polisen, Växjö AK och Smedjebackens AK. 

1985 arrangeras det första ofiiciella SM för damer i småländska Hestra. Vid herrarnas SM i Enköping blev det flera dopingfall med avstängningar och omfördelade medaljer som följd. Junior EM för herrar arrangeras för första gången, detta i Tyskland med 80 lyftare från 15 nationer. Sverige arrangerar VM i tyngdlyftning med ett minusresultat på ca 1,5 milj. kr. vilket även drabbar styrkelyft.  

1986 sänks tillåten ålder för tävlan I Styrkelyft från 18 år till 16 år. Sverige arrangerar Dam VM i småländska Hestra, en liten ort men med driftiga människor.4 damer tar brons och Sverige hamnar på silverplats I nationstävlingen. Stockholms-Polisen som har funnits länge med inom Styrkelyft arrangerar EM för herrar. Även här en silverplats I nationstävlingen av ett starkt svenskt lag. För första gången arrangeras B-SM I Sverige. Ett SM för de some j kvalat till ordinarie SM. Tävlingen pågick under manga år och sammanslogs med Flugebymästerskapen I Nässjö på slutet innan den lades ner. 

1987 arrangerar Jönköping EM för damer. Inga individuella medealjer till Sverige men ändå en finfin silverplats.

1988 arrangeras det första Veteran EM:et för herrar i England med 108 deltagare från 11 nationer. I Sverige arrangeras det första Veteran RM i Vetlanda med totalt 19 deltagare. Damernas klass -90 & +90 kg ersätts med +82,5 kg. Det första “Stora Grabb” -märket tilldelas en dam, nämligen Anna Restrup.

1989 Lite kuriosa är att Willy skriver I sin bok att han fått I uppdrag att se över möjligheterna att införa datan I förbundet.

1991 var ett speciellt år för svensk Styrkelyft då VM för herrar i Örebro med Örebro KK som huvudarrangör. Arrangemanget var enormt välbesökt och ansågs av många som ett av de bästa VM:en som då varit. Det som förtog en del av glädjen hände mestadels innan då sex stycken, varav några tilltänkta VM deltagare åkte fast för doping vid SM I Styrkelyft I Västertorpshallen. Media blev såklart då genast intresserade och det blev till och med en del diskussioner och pajkastning i TV. Den då nytillträdde förbundskaptenenen Kåre Lundgren samlade ändå en stark fullsatt trupp till Örebros VM, dock ingen medaljör denna gång. För första gången avgörs Ungdoms SM, detta år på poäng med 10 deltagare.

1992 beslutas att “enbart bänkpress” ska tillåtas som tävlingsform. Även bänkpresströjan godkänns, denna tröja som kom att utvecklas enormt under åren till mer som en hävarmsfunktion än som ett stöd. 

1993 och ännu ett viktigt år för svensk styrkelyft. Här verkar grunden läggas för ett eget förbund då en kommitté i förbundet har hand om Styrkelyft där några ingår som sedan också är de som är med och bildar Svenska Styrkelyftförbundet. 
Mästerskap för enbart bänkpress införs och det första officiella VM i bänkpress går I Taiwan där Sverige finns med. Göteborgs SK arrangerar det första SM i bänkpress. Detta innebar också många fler licenser samt att fler utövare dras till vår idrott.
VM för både damer och herrar går i Jönköping, kanske det största VM arrangemanget så långt eftersom damer och herrar tävlar vid samma VM. Det blev totalt tre brons till Sverige genom Per Berglund, Lisa Sjöstrand och Monica Norberg. På damsidan blev Ryssland bästa nation.    

1994 arrangerar Öjeby AK (utanför Piteå) EM i Styrkelyft för herrar och bjuder I och med det europas elit på midnattssolen. Sverige tar ett guld, ett silver och ett brons genom, i samma ordning, Per Berglund, Magnus Carlsson och Roger Sandström 

1995 arrangeras det första EM för damer och damjuniorer, det sistnämnda var samtidigt som herrarnas junior EM I Cherkassy i Ukraina.

1996 – 1997 Svenska Styrkelyftförbundet bildas och en ny styrelse tillsätts med Christer Restrup (ordf), Maire Puolakka (sekr), Thomas Högberg (kassör), Ove Eriksson och Kenneth Mattsson (ledamöter). En Gs anställdes och Willy Candemyr kom att sköta en hel del praktiskt hemifrån. Dessa tillsammans med ett antal andra har vi mycket att tacka för att vi är där vi är och att förbundet kom till samt godkändes på Riksidrottsmötet 23 maj 1997 att bli en del av RF familjen, vilket verkligen inte var självklart då det redan fanns ett lyftförbund. I och med att vi tillhör RF har vi också krav på oss att utvecklas och att rapportera vår verksamhet, detta ger I gengäld ekonomiskt stöd. 
Delningen blev på grund av att de bägge sporterna OL och SL inte drog jämt, det handlade mycket om ekonomi där den mest framgångsrika sporten inte tyckte sig få de medel man borde. Vi vet inte vad framtiden tvingar oss till då det inte alltid är populärt att det finns så många förbund med utifrån sett små specifika skillnader, men ser vi tillbaks så har nog svensk Styrkelyft inte förlorat på denna delning utan snarare tvärtom har det gått väldigt bra för svensk styrkelyft. Hade samarbetet gått smärtfritt från bägge håll med tyngdlyftning hade det såklart haft sina fördelar då vi hade varit större tillsammans, men det gick alltså inte, iaf inte då. Som jag förstår har vi också att tacka tyngdlyftningen för att Styrkelyft fick ingå som egen idrott i det förbundet.   
Efter delningen har sporten fortsatt att utvecklas och öka i antalet utövare.

Licensantalet stod still under några år i Sverige, men en ökning har skett markant i och med att den klassiska lyftningen gjort intåg med RM 2010 i Umeå och SM 2011 I Lund, samma år som de nya viktkalsserna började gälla. Sverige arrangerade en Clasic World Cup i Stockholm 2012 och året efter var det ett officiellt VM. Sporten gick tillbaks till det ursprungliga utan speciella lyftardräkter, vilket gör det enklare att börja med sporten, även om det också tyvärr för med sig en större individualism. Viktigt är ändå att behålla föreningskänslan med gemensamma träningar och sammanhållande sunda ledare. Att friskvårdskulturen, fitness och crossfit samt synbarheten på nätet ökar har också bidragit till att fler ser och blir nyfikna på vår idrott. Fler dagsländor finns idag och där kan en bra föreningskultur bidra till att fler vill hålla på länge och växa inom sporten. Idrott är inte bara en idrottsprestation, det är mycket runt omkring som kan vara enormt roligt och stimulerande att syssla med. 
En strävan har funnits sedan länge från internationellt håll att bli en del av den olympiska idrotten. Styrkelyft har ännu inte nått dit, däremot är styrkelyft sedan 1981 med i The World Games (IWGA), vilket arrangeras vart fjärde år. Idag har IPF över 100 medlemsnationer fördelade i samtliga världsdelar. 

2017 Sundsvalls AK arrangerar Veteran VM i Utrustad Styrkelyft. Herrarna vann lagguld i samtliga ålderskategorier

2018 I Helsingborg arrangeras Veteran EM i Klassisk Styrkelyft.

Sedan 2019 företräder Svenska Styrkelyftförbundet (SSF) även Sverige, i Styrkelyft för Special Olympic och, i Bänkpress för Parabänkpress. Detta ser vi som positivt för att dels bredda sporten och att kunna verka för att ge fler bra möjligheter till att utöva Styrkelyft och Bänkpress. Arbetet med detta pågår och förmodligen kommer även detta öka framöver. Dessutom är det med viss stolthet SSF blivit en del av den “olympiska familjen”. Nytt är också att både EPF och IPF tillika deras medlemsländers förbund finns med inom universitetidrotten med tävlingar I Europa och världen.  

2019 arrangerar SSF det största VMet som dittills varit. Tävlingen gäller Klassisk Styrkelyft för samtliga åldrar med ca 1000 deltagare.
SSF har detta år ca1800st licensierade lyftare
Herrarna vinner lagpriset vid EM i Klassisk Styrkelyft. 

2021 arrangerar SSF, EM i Klassisk Styrkelyft i Västerås för senior, junior och ungdom med ca 500 lyftare från 30 nationer. Sveriges herrar blir bästa nation. Special Olympic Styrkelyft är med för första gången internationellt i en uppvisningstävling. Sverige har två representanter med. IPF flyttar VM i Klassisk Styrkelyft från ett oroligt Belarus och ett Coronahärjat Sydafrika till Halmstad där de tillsammans med Eleiko arrangerar VM för samltiga åldrar.

2022 arrangeras Veteran EM i Utrustad Styrkelyft i Eskilstuna av stadens lyftarklubb ASK Eskilstuna.

INTERNATIONELLA UTMÄRKELSER

IPF Hall of fame official:
1991 Arnold Boström (Gs EPF & IPF 1980-1986),
2018 Johnny Wiklund
IPF Hall of fame lifters:
1984 Kenneth Mattsson 
EPF Hall of fame official:
1997 Arnold Boström
EPF Hall of fame lifters:
1998 Kenneth Mattsson, 2016 Patrik Turessson och Riita Sundvall 
European lifter of the year:
2006 Anna Olsson
2016 Sofia Loft
European award of the merit history
Willy Candemyr Gold 2010